Det är dags för mig att återinträda i bloggosfären efter några veckor av somrig stiltje och avkoppling. Jag läser i SLA om den otyglade vandalism som i veckan drabbade stadsdelen Ryd i Skövde. Under natten torsdagen krossades minst 18 fönsterrutor i Rydsskolan och i intilliggande byggnader. Dessutom ska en väktare ha fått stenar kastade mot sig när denne ryckte ut mot brottsplatsen. Enligt de iakttagelser som tidningen återger ska gärningsmännen inte vara några män, utan ett gäng med unga pojkar.
Så respektlöst och farligt att kasta skadliga stenar mot en medmänniska! En så meningslös och onödig förstörelse! Så ynkligt. Så bedrövligt. Det är omöjligt för varje någorlunda funtad människa att inte bli fly förbannad vid läsning av en så tråkig nyhet.
Det är naturligtvis viktigt att samhället nu markerar och agerar kraftfullt. Ett så komplett felaktigt beteende måste stävjas och inte tillåtas att utvecklas till något ännu värre. I juni presenterade jag och Alliansens gruppledare ett initiativ för ökad kamerabevakning av brottsutsatta platser i Skövde. Området intill Rydskolan förtjänar uppenbarligenutökad tillsyn. Förslaget om kameror måste nu processas med beslutsamhet i vår kommun.
Jag förutsätter också att Polisen gör vad den kan för att identifiera och gripa de skyldiga så att de kan lagföras. Men jag inser samtidigt att rättsstatens reaktion lär bli mild och loj med hänsyn till förövarnas (troligen) låga ålder. Risken är uppenbar att den samhälleliga reaktionen inskränker sig till ett ajabaja från socialtjänsten.
De som har mest anledning att agera finns dock mycket närmre gärningsmännen än vad kommun och myndigheter någonsin kommer. Jag tänker på ynglingarnas föräldrar. Var var de när deras avkommor löpte amok och krossade alla glasrutor? Varför lät de alls sina barn ränna ute sent om natten? Vilka värderingar har de försökt överföra till sina barn? Vilka gränser har de markerat som oöverträdbara?
Jag menar att ett föräldraskap är det största och viktigaste ansvar som en människa kan få. Märkligt nog är det samtidigt ett ansvar som det är anmärkningsvärt enkelt att ge upp och smita undan från.
Den som har satt barn till värden måste också kunna förväntas göra ansträngningar för att ge detta barn förutsättningar att växa upp till fungerande samhällsmedborgare. Den som är förälder har en skyldighet att fostra och sätta gränser för sitt barn och inpränta grundläggande hyfs och hut. Men om detta talar vi inte särskilt mycket. I Sverige är ju nånannanismen förhärskande. Det är lärare, förskolelärare och fritidspedagoger som numera förväntas utföra det som rimligen måste vara ett grundläggande ansvar för föräldrar.
Jag tycker att det är dags att ändra på det. Det är inte samhällets och alla andras fel att en unge skjuter sönder fönster i Ryd och kastar sten mot den som är satt att upprätthålla ordning och trygghet. Ansvaret vilar tungt på de föräldrar som har svikit sitt ansvar och lämnat sin post. Det är dags att vi gör upp med nånannanismen och ställer krav på landets föräldrar. Den förälder, som låter sitt barn ränna ute på natten och ställa till jäkelskap som drabbar en hel stadsdel, borde faktiskt kunna ställas till svars för det. Försummelse av föräldraskap är något mycket allvarligt och borde därmed vara straffbart.
LÄNKAR:
18 fönster krossade i natt – SLA 11 augusti 2016
Polis söker vittnen till skadegörelse – SN 11 augusti 2016
Alliansen vill sätta upp kameror i Skövde – SN 20 juni 2016
Övervakning för ett tryggare Skövde – SLA 21 juni 2016